Är du skadad eller har du ont? Detta är inte nödvändigtvis samma sak
Därför rekommenderar forskare att kliniker och idrottare lär sig skillnaden på olika idrottsskador och idrottsrelaterad smärta.
Välkommen till Kraftsport och Vetenskap! Jag heter Mathias Zachau och detta är mitt nyhetsbrev. Om du har fått nyhetsbrevet så beror det på att du antingen har valt att prenumerera genom min hemsida på www.mathiaszachau.com eller så har någon du känner tipsat dig. Om du tillhör den senare kategorin och vill börja prenumerera, klicka på knappen:
Är du skadad eller har du ont? Därför rekommenderar forskare att kliniker och idrottare lär sig skillnaden
Skador och smärta är otäcka saker. Det får mig att liksom vilja undvika saker. Den första tanken som ploppar upp när olyckan har varit framme är närmast katastrofartad för många som styrketränar. Vad har gått sönder nu då? Vad kommer hända nu? Behöver jag besöka akuten? Jag fick ont, när jag tränade sist, därför har jag skadat mig, så nu behöver jag nog undvika denna övning.
Allt detta är vanliga, normala och ”sunda” reaktioner. Smärta är nämligen en livsnödvändig varningssignal. En utmaning för många som tränar är inte bara att man har skadat sig och/eller har fått ont (kommer återkomma till det senare). Det är aldrig kul att ha ont och träningsuppehåll suger - dessutom orsakar det rädsla, oro och ångest. Vi börjar undvika saker som vi gillar att göra, vill fortsätta att göra (egentligen) och som är viktiga för målsättningar.
I veckans nyhetsbrev ska vi kika närmare på orden som beskriver dessa händelser så att vi bättre kan undvika tråkiga missförstånd. När du har läst klart har du bra koll på skillnaden mellan idrottsskada och smärta kopplat till idrott, varför katastroftankar och undvikande beteenden som vi använder för att försöka skydda oss kan ha en annan effekt än vad du tror och varför forskare menar att det för patienters bästa är viktigt att skilja på begreppen.
Skillnaden på skada och smärta
Forskare har tagit fram riktlinjer, eller en infographic som det kallas, som kan användas för att skilja på skada och smärta (Hoeg m.fl., 2021). Varför detta kan ha betydelse är intressant. En vanlig uppfattning är att smärta i samband med träning betyder att något har gått sönder. Som till exempel: jag fick ont i armbågen när jag tränade bänkpress sist, så armbågen är skadad. Något i armbågen måste ha gått sönder, annars skulle jag ju inte haft ont, eller hur?
Men är det verkligen såhär enkelt? Smärta är tyvärr inte, som många tror, en objektiv bedömning av huruvida vävnader har gått sönder (bristningar, rupturer frakturer etc). Hjärnan gör en samlad bedömning med information från kroppens nervsystem, som skickar signaler till och från olika receptorer. Smärta är output, inte input, från hjärnan. Smärtupplevelsen påverkas av enorma mängder information som hjärnan tolkar, bedömer och utvärderar. Smärtan är alltid en subjektiv, personlig upplevelse. Skador är något annat.
Smärta kan jämföras med känslor som hunger, trötthet, upprymdhet och liknande. Att vi kan känna smärta är en mycket positiv sak, det hjälper oss nämligen att överleva. Hur kan något som är så obehagligt vara positivt för överlevnad? Ett bra exempel på detta handlar om vad som kan hända i köket.
Om du lägger din hand på en kraftigt uppvärmd platta på spisen så kommer du snabbt rycka tillbaka handen. Om du inte får ont av värmen från plattan finns ingen anledning att flytta på handen. Vad händer med handen om den ligger kvar på en varm platta? Kanske bränner du dig illa? Om vi tar det här exemplet och zoomar ut. Kan vi vara säkra på att vi i detta fall får ont därför att vi har skadat handen? Eller får vi ont som ett sätt för kroppen att skydda oss från att skada handen? Smärta kan här betraktas som en varningssignal som kan hjälpa oss att undvika faror av olika slag. Vilket, för tydlighetens skull; inte är samma sak som att vi har att göra med ett hot mot överlevnad.
Ett annat exempel är om vi springer snabbt till bussen men trillar, vrider knät och landar illa. Det har skett en fallolycka och nu har vi ont lite varstans. Ett ledband, som hjälper oss att hålla knäleden fixerad, har tyvärr skadats. Detta konstateras av en läkare väl på sjukhuset. Läkaren kanske först klämmer och känner lite, du får testa att röra på dig, sedan skickas du på röntgen. Baserat på denna information gör läkaren en bedömning. Detta exempel illustrerar hur många tänker att smärta fungerar alltid. Vi har skadat oss, därför har vi ont. Men hur är det om vi har fått ont men inte har trillat och slagit oss hårt?
Varför begreppen behöver tydliggöras
(Hoeg m.fl., 2021) menar att begreppen skada och smärta inte bör användas synonymt eftersom att det kan försvåra arbetet med patienter som har drabbats av smärta. Varför? Enligt forskarna är smärta normalt. Att påstå att någon har skadat sig så fort smärta har uppstått, kan försvåra och begränsa förutsättningar för patienter. Vidare menar forskarna att förvirringen kring huruvida smärta och skada är samma sak kan göra det svårare att återvända till träning. Dessutom finns en risk att man bortser från psykosociala faktorer. Dessa två sista ord är viktiga att lägga på minnet, för detta förändrar mycket.
Smärta kan nämligen inte exklusivt förklaras med biologiska, biomedicinska förklaringsmodeller. Smärta påverkas i hög grad även av rädsla, ångest, oro, attityder, förväntningar, våra relationer och mycket annat. Kom ihåg: smärta är hjärnans output, baserat på en subjektiv bedömning. Den bedömningen är inte bara beroende av huruvida vävnader skadats. En tredje utmaning som uppstår på grund av denna begreppsförvirring är att det är lätt att man börjar lägga tid på onödiga behandlingar, saker som man tror är viktiga för att klara av fysiska aktiviteter men som i själva verket kan basera sig på missförstånd.
Att smärta och skada inte är samma sak och att man kan ha olika typer av vävnadsförändringar (diskbråck till exempel) utan att ha ont och att man kan ha ont utan att ha blivit skadad (en vävnad har ”gått sönder”, helt enkelt) kommer som en överraskning för många. Detta är ett problem därför att rädsla som uppstår på grund av smärta kan skapa hinder för återhämtning, när vi börjar undvika fysiska aktiviteter. Vanligt exempel inom styrketräning specifikt är marklyft. Har du fått ont i ryggen i samband med marklyft, då är en vanlig reaktion att man börjar undvika marklyft därför att man inte vill förvärra smärtan. Frågan är - är det övningen som är orsaken till att du har fått ont? Eller handlar det om dosen? Har du gjort för mycket för snabbt? Har hjärnan gjort denna bedömning, därför att återhämtningen inte är tillräcklig?
Information om vad smärta är, hur det fungerar och skillnaden på smärta och skada kan göra det lättare för idrottare att hantera smärta, Här är det viktigt att komma ihåg att även om skada kan vara kopplat med smärta, så är smärta inte alltid kopplat till skador. Man kan få ont att något är skadat. Författarna av studien föreslår därför att idrottare, kliniker och forskare istället för att använda smärta och skada synonymt börjar skilja på idrottsrelaterad skada och idrottsrelaterad smärta som två olika saker.
Skillnader på smärta och skada
Smärta kan som tidigare nämnt vara oerhört komplext eftersom många riskfaktorer existerar (social status, stress + mycket mer) och mycket kan påverka. Denna infographic som forskarna har tagit fram kan användas för att förstå skillnader på idrottsskador och smärta kopplat till idrottsaktivitet. Har du haft ont en längre tid och inget förändras, så är det klokt att låta en vårdgivare göra en smärtutredning. Bilden ersätter inte konventionell vård.
Vad är en idrottsskada?
Misstänkt skada på kroppens strukturer (ex: skelett, muskler, senor). Bristningar, rupturer, frakturer. Kan uppstå plötsligt i samband med olycka. Vårdgivare kan göra en objektiv bedömning för att fastslå om skada inträffat.
Kännetecken: Tecken på inflammation (t.ex svullnad, rodnad och lokal värmeökning), blödningar, relevanta skademekanismer, fysisk nedsättning.
Behandling: Fokus på läkning av vävnad och skadeförebyggande åtgärder. Vid rehabträning är en gradvis ökning av belastning till vävnad har läkt viktig. Kunskapsmässigt bör patienten informeras om vad som bidrar till läkning.
Vad är smärta kopplat till idrottsaktivitet?
Upplevelse av smärta, vilket kan orsaka funktionell nedsättning, i samband med idrottsaktivitet. Smärta definieras som ”en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med eller som påminner om en association med, faktisk eller möjlig vävnadsskada”. Kliniskt är en väsentlig skillnad att smärta är en subjektiv bedömning från patientens sida, den är inte objektiv.
Smärta kan uppstå även om det inte har inträffat en skada. Smärta påverkas av kontexter, förväntningar, värderingar och kognition. Den biopsykosociala modellen kan användas för att beskriva olika faktorer som influerar smärtan.
Rehabträning vid muskeloskeletal smärta utan misstänkt skada ska inte behandlas efter vävnadstyp, eftersom att smärta kan uppstå oberoende av det. Smärta är vanligtvis episodisk och varierar i intensitet (kommer och går).
Behandling: Minska nedsatt fysisk funktion (förändringar i rörelsemönster) och kunskapsmässigt bör individen få information om strategier för hur han eller hon hanterar smärta (pain management) och vad som påverka smärta. Till skillnad från vävnadsskador är det inte säkert att belastningar initialt måste reduceras kraftigt, eftersom belastningar är en av många olika faktorer. Principen ”lugna ner det som är irriterat och bygga upp det som behöver förbättras” kan fortfarande vara användbar. Men återigen är det relevant att påminna sig om att smärta även påverkas av stress och psykosociala faktorer. Påminnelse: reflektera över återhämtningsfaktorer.
Sammanfattning och avslutande tankar
Vi har tittat på skillnaden mellan idrottsskada och smärta kopplat till idrottsaktivitet. Du har lärt dig varför du kan få ont utan att någon vävnad har gått sönder och varför en vävnad kan gå sönder utan att smärta uppstår. Människor kan ha diskbråck utan smärta, men också ryggont utan att någon vävnad har gått sönder. Att skilja på smärta och skada kan vara viktigt för att reducera rädsla, stress, oro och ångest kopplat till att smärta har uppstått vilket kan underlätta återhämtning och återgång till olika fysiska aktiviteter.
Att skylla smärta och skador, vilket alltså inte är samma sak, på övningar är (även om det är logiskt på sätt och vis) att göra det alltför enkelt för sig tyvärr. Rehabträning för idrottsskador och smärta kopplat till idrottsaktivitet kan vara olika. Vid skador är det viktigt att ta hänsyn till vävnadstyper (olika vävnader kan ta olika lång tid att läka, t.ex senor vs muskler) och anpassa behandling (övningar, belastningar och dylikt) och patientinformation efter det. Vid smärta är det inte säkert att belastningen måste reduceras kraftigt, eftersom belastningar är en av flera faktorer som kan påverka. Vid smärta utan tecken på skada bör individen informeras om vilka faktorer som influerar smärta (exempelvis stress, social status, värderingar, rädsla, oro, förväntningar etc).
Vill man minska risken för både skador och smärta kan det vara bra att zooma ut och försöka se till helheten, hela människan. Människor är inte robotar, vi är inte bara ”styrketränande individer”. Många saker påverkar hur vi mår. Rent praktiskt när det kommer till träning kan det vara meningsfullt att påminna sig om dos/respons-förhållandet. Progressiv överbelastning är bra, för det är så vi utvecklas och blir mer robusta och stresståliga. För mycket för snabbt är det dock inte. Och du, du glömmer väl inte din uppvärmning?
Veckans fråga: Har du någon gång fått ont i samband med träning? Kan det ha varit smärta som inträffade? Eller drabbades du av en idrottsskada?
Stötta Kraftsport & Vetenskap
Nyhetsbrevet är beroende av stöd från läsare. Som betalande prenumerant hjälper du mig att fortsätta sprida forskning, analyser och sågningar av myter inom träning och hälsa. Dessutom får du tillgång till bonusmaterial som inte publiceras någon annanstans, bara för dig som är betalande prenumerant.